Jag har läst och följt det här länge på Aftonbladet. Mordet på 19åriga Maria. Det var hedersmord och polisen har gripit den 16åriga brodern och henne mamma för assisterande. Jag tycker att det här är hemskt, det är äckligt, det vill jag kalla skam.
Maria och flera andra tjejer som lever/levt med detta har aldrig kunnat lita 110% på sin familj, sin familj som hjärntvättar bröderna och som hellre vill se sin dotter stenas till döds än att "hora" sig på stan.
Jag, du.. ingen kommer någonsin att förstå den rädslan, den känslan av att vara helt hjälplös. Jag blir helt ärligt ledsen och tårögd när jag tänker på vad hon fått gå igenom, att veta om att döden är nära och sen knivhuggas till döds i hennes egna lägenhet hon fått genom socialen och det av hennes egna bror. Jag mår så dåligt av att läsa det och får en klump i halsen för att jag kan inte ens tänka mig vad hon gick igenom. Att först bli kidnappad och tvångsgift i Irak vid 15års ålder av sin pappa och sedan vara rädd för sitt liv och tillslut enligt många den oundvikliga döden, hedersmordet, som familjen som egentligen borde skydda, trösta och rädda sin dotter ifrån, gjorde mot henne.
Familjer som gör detta borde skämmas, varför inte bara försöka uppfostra barnen rätt utan våld och dåliga ord? Barn lär sig av sina misstag och lär sig att respektera sina föräldrar och inser att det inte lönar sig att göra fel saker. Vissa barn som växer upp med våld/droger i hemmet får psykiska problem och kan även fortsätta med att föra det vidare till sina barn osv. Som tur är så finns det flera som tar sig upp och lever ett normalt, underbart liv och älskar sina barn/familj/vänner!
"Iceberg, right ahead!"/Titanic 100th Anniversary.
Idag, nu.. är det exakt 100år sedan RMS Titanic förliste utanför New york, 1912 den 15e April.
Jag vet inte hur jag ska börja skriva..
Titanic som skulle ha varit ett av världens vackraste och ståtligaste skepp sjönk på jungrfruresan, hon hann aldrig komma fram till New york från Southhampton. Det var bara 713st av totalt 2229st som var ombord som klarade sig.
"Iceberg, right ahead" var det som Frederic Fleet (en av skeppets två utkikar) skrek när han såg isberget. Han överlevde, i livbåt nr 6.
Jag vill inte och tänker inte skriva en lång bok om hur hemskt det var, för att det tror jag redan att alla kan förstå.
Det enda jag vill skriva är att kaptenen Edward J. Smith var en riktig hjälte, jag har hört nu om att det kanske inte alls var så att han stannade vid rodret och sjönk med skeppet utan att han var runt på däck eller så, men första gången jag lärde mig om titanic vilket inte var genom filmen(!) så fick jag höra att han stannade vid rodret och sjönk med hans underbara skepp, jag vill tro på att han dog med sitt skepp, så därför tänker jag inte säga att han gjorde något annat.
Världen förlorade ett lyxigt, elegant och fint skepp men nu är hon fortfarande en skatt på havetsbotten! (oj, poet...)
TRYCK HÄR om ni vill läsa tidslinjen, slutet är så hemskt, men tänk att ha varit där.. vi kan aldrig någonsin ens försöka förstå den känslan de kände då. Jag upplevde aldrig året det hände, men jag får vara en del av 100årsdagen, det i sig är en ära! Vill även nämna att min morfar skulle ha blivit 100år iår också.. men han gick bort 2007..
Rest in peace all 1516 people who didn't make it that horrible day.
Jag läste precis på Aftonbladet att en matador som blivit skadad under en "match" kommit tillbaka och segrat.
Jag har saker att säga om detta!
Jag tycker att tjurfäktning är så respektlöst, kallt, fegt, hjärtlöst... helt enkelt idiotiskt! Varför gå in i en arena, bli jagad av en tjur och sedan spetsa tjuren rakt genom huvudet med ett svärd? Vad är det roliga? Någon som har ett bra svar på det?
För det första så stressar de tjuren utanför arenan, sen väl inne i arenan så ska den "åh så coola" matadoren visa upp hur manlig han är genom att reta upp och trötta ut en tjur. Denna tjur springer in i arenan blir triggad av matadoren och alla runt om, blir mer och mer stressad och börjar såklart jaga matadoren, tjuren har inget annat val! Han vet inte vart han är, han vet inte vad som händer, det enda han vet är att han är instängd och kämpar för sitt liv och när han sedan är trött så blir den stackars, oskyldiga, hjälplösa tjuren dödad bara för att en gubbe skulle visa att han var "manlig".
Nej, det är absolut inte manligt, det är avskyvärt det dom gör. Att döda ett oskyldigt djur och sedan säga att man har mod och styrka, nej inte alls, det är fult och som sagt brist på respekt mot djur och även hjärtlöst. Tänk på att den tjuren som en matador precis stack sitt svärd igenom, han hade ett liv, han hade ett hjärta och känslor. Hur skulle det känns för er om ni kom in i en arena full av människor och ni blev stressade och behövde kämpa för ert liv?
Den här matadoren som jag precis läste om, han blev spetsad av en tjur genom kinden och ut genom ögat och han klarade sig (tyvärr) och han kom tillbaka och segrade. Usch, han är inte värd att leva, ingen matador, ingen djurplågare är det. Han borde ha dött den dagen om inte den här gången när han kom tillbaka.
What goes around comes around, that's karma for you! (detta är en äkta bild, på han som jag skrev om precis)
Jag spottar på dom, dom är sååå långt ner i mina ögon, jag hoppas att någon kan döda dom precis som dom jävlarna dödar oskyldiga DJUR!!!
Människor har andra människor som kan backa dom men djuren har inte lika många, jag är en av dom som alltid, ALLTID står på djurens sida.
Jag såg en bild på djurplågeri där fula människor tar en hund, stryper den nästan och drar den med repet till en avlägsenplats och slår ihjäl den, jag glömmer ALDRIG blicken i den hundens ögon när den blev bortdragen, tungan var ute och ögonen var uppspärrade och man såg hur den tyst skrek *hjälp mig*, gråter bara jag skriver och tänker på det, men den bilden kommer jag aldrig att glömma och på ett sätt är jag glad för det, för att då vet jag att jag har sympati tillskickad från andra hjärtlösa som jag inte ens vill kalla människor. Den bilden och den okända hunden får mig att fortsätta kämpa för att stoppa och gå emot djurplågeri!
Kan även ta upp PÄLS nu när jag är på g!
Jag har aldrig och kommer aldrig att använda päls. Mina vänner ska veta att om de någonsin bär äkta päls med mig så känner jag dom tyvärr inte, jag har noll tolerans mot päls och djurplågeri.
En kompis sa till mig förut "men jag ska faktiskt köpa en såndär mössa med en äkta pälsboll, det är väl okej!" Jag svarade "Nej, dom har dödat ett helt djur bara för att använda svansen till en mössa, köp den du men du sjunker i mina ögon då och jag kan inte säga att att jag inte hoppas på att den mössan blir förstörd eller något." Köpte hon den? Nej! Det kändes bra att stå för de jag tror på!
Kan ju ta upp religion/evolution också lite kort!
Jag går ju på gymnasiet inriktning Djurvård. Där har vi lärt oss om Charles Darwin och Evolutionsteorin.
Jag är halv Sikh och halv Muslim and proud of it! MEN! Jag är inte troende eller jo fast jag tror på evolutionen, för att det är så mycket mer troligt att det har hänt än att "adam kom till någon gård och fick en tjej av sitt revben och åt ett äpple och så dör människor osvosv!" Evolutionsteorin bygger på fakta och kunskap och jag tror hellre på det än någon gud eller jesus jag aldrig träffat i hela mitt liv. Jag är stolt när jag säger att jag tror på "Big Bang", jag tror på att små bakterier var de första livet på jorden och så utvecklades livet utifrån det!
Men tro inte att jag inte har respekt för andra religioner, för det har jag!
Sjöng i kör i kyrkan när jag var liten, är halv Sikh och halv Muslim och om jag går till något tempel respektive moské är det klart att jag ber och/eller gör det jag ska, för att jag respekterar religionerna mina föräldrar är och religionerna jag har i mig och växt upp med.
Men frågar någon mig, vad är du för religion? Vad tror du på? Jag är halv Sikh och halv Muslim, men jag tror på Evolutionen.
Det här är den jag är, det är mina åsikter och det jag tror på.
En av mina handledare på en praktikplats för 3-4 år sedan, berättade för mig och min kompis vad hennes svagheter var och då kunde jag förstå henne men inte exakt för att jag hade ju inte det som gör henne svag. Men nu, flera år senare så kan jag förstå henne så perfekt, jag har fortfarande inte det som gör henne svag men det är nu min svaghet också jag har märkt nu idag, flera år senare. Det här är det enda jag kan börja gråta för och som verkligen kan göra mig... svag.
Det är något jag håller varmt om hjärtat även fast jag inte har det än, men om någon inte kan visa respekt angående detta då kommer jag att hugga till direkt, helt utan respekt tillbaka och då spelar det ingen roll om det är släkt, nära vän eller så. Respektera det jag håller kärt och få respekt tillbaka, om du inte respekterar det så förvänta dig inget tillbaka av mig.
Detta som gör mig svag, det betyder så pass mycket för mig, det skulle vara mitt liv.
Det är bara de som har detta som kan förstå mig, ingen annan, inte min släkt eller ens föräldrar kan förstå mig.
Som tur är så kan min närmaste vän förstå mig perfekt, tack massor för att du finns vännen!!
Nej, inte vilket sorts smink jag använder, vad jag rekommenderar osv. Utan varför jag inte använder smink ofta, vad jag tycker om smink och varför tjejer borde använda mindre smink.
Första gången jag använde smink var när jag var 14 nästan 15år och jag visste ingenting om vilket märke man skulle ha, hur man skulle sminka sig osv. Det var några fåtal gånger jag gick till skolan sminkad då och jag måste ha sett ut som en clown hah!
Efter det sminkade jag mig aldrig men i slutet av 8an så insåg jag att jag behöver inte sminka mig varjedag utan jag kan göra det på speciella tillfällen istället! Så då gjorde jag det på den sista julkonserten, 9ornas sista show och balen! Nuförtiden så sminkar jag mig när jag har lust och det är sällan på vardagar när det är skola eller så utan för det mesta kanske 3ggr i månaden och då blir det på helger. Jag överväger tillochmed att inte ha på mig smink på vissa fester för jag vet inte om det är värt att lägga min tid på smink inför just den festen.
Anledningarna till att jag inte sminkar mig är några stycken!
• Jag orkar inte lägga min tid på smink på morgonen och jag orkar inte heller lägga min tid på att tvätta bort det på kvällen. •Jag tycker att smink förstör huden oavsett om du har tusen krämer på dig efter du tvättat av dig sminket. •Tjejer som använder smink dagligen ser bra ut då men så fort de tvättat av sig all smink då ser de hemska ut, tjejer som inte använder smink dagligen utan bara vissa tillfällen, dom ser fina ut utan smink och dom dagarna de har smink ser de ännu bättre ut! Det jag försöker säga är att om man inte har smink varjedag då håller sig huden ren och man är fin utan kladd på ansiktet och dom dagarna man har smink då är det bara ett plus! Killarna ser dig sällan med smink så dom dagarna du har smink då märks du mycket mer!
En sista grej, yngre tjejer som använder smink.. det är erat eget fel om ni får dålig hy när ni blir äldre. Låt huden andas!! Ni har ingen rätt att klaga på eran hy när ni blir äldre. De som knappt använder smink har mer rätt än er som har smink varjedag att klaga på hyn. Nu säger ni: "ja men jag hade dålig hy när jag var liten och inte hade smink heller!" Mitt svar på det är:Good job, istället för att ha krämer eller sånt där man kan köpa på apoteket för finnar etc så använder ni smink.. då försvinner inte era finnar etc utan eftersom att huden inte andas så blir de fler.. så att ni vet!
Jag ser absolut inte ner på tjejer med smink men jag känner mig finare än alla med smink för att jag är mer "naturlig" dom, men ha smink ni, jag haha nu får jag det att låta som att jag hatar tjejer med smink men varför skulle jag? Alla har typ smink nuförtiden och jag har inget emot det och jag är inte emot smink heller utan det här är bara min åsikt och varför jag inte använder smink ofta!
Det var allt jag hade att säga!
Nästa gång jag sminkar mig blir på min bday!Yeah!
(det här inlägget skrev jag igår morgon men jag lägger upp det nu!)
"Out with the old and in with the new" Det blir mitt motto för 2012!
Året har börjat helt perfekt och jag ser fram emot allt som händer!
Skolan går perfekt, dansen kommer gå bättre än bäst, älskade familjen kommer alltid först, släkten är värst (haha nej driver! men de passade så bra ju haha!), vännerna är underbara, att hitta ett bättre jobb.. jo men det löser sig!
Det är bara att vara positiv nu så kommer allt gå bra!
